Frederick Kwesi Great Agboletey
Glasgow, Scotland.
Part 2
– Gabriel Urwitz: ”Need to Change Regulations for the Banks” - Transl. DN.se article -
Gabriel Urwitz, born
1949, is a business and financial expert. He
obtained his doctorate degree from Carnegie-Mellon University. He became famous
when together with Robert Weil, they created the Gota Group between 1986-1990
through a merger of a large number of provincial banks with the Gota Bank. He is
the chairman of the board in the venture capital company Segulah and
adjunct professor of financial economy
at the School of Economics in Stockholm.
The financial system has several important functions,
above all to channel savings to investment. Two other functions are to ensure
that the payment system works in a decentralised market economy. It is a
complex function in an ever globalised economy, where different financial
systems are knotted ever stronger together. The financial system's function is
also to be a market for ventures. In a decentralised market economy where
millions of economic decisions are made every day and where all decisions are
taken under uncertain circumstances, there are many different risks. The financial system helps to manage all these
risks. We prefer that different persons and companies take risks. All
investment decisions are associated with risk and investments are needed to
develop the economy and create growth. In other words it is important for
functional economy that the financial system can effectively manage emerging
risks in a national economy, both locally and globally.
One of the major causes leading to the present
financial crisis is a higher than normal risk taking above all through high
debt obligations in large parts of the global financial system. Why
should large banks have taken such risks? There are no simple answers but allow
me to put forth a few of the measures that I assume are the most important for
laying out better rules and regulations for banks and other financial
institutions who are risk takers. With a better control over risk takers, it
would have been possible to ameliorate the degree of severity of the existing
banking crisis.
A New Regulation System
Ought to Be as Follows:
1.
It must require more
equity
to run the financial enterprise.
Many banks have had a
balance sheet total that was 30 to 50 times their equity (what is referred to
in the banking community as primary capital (really owner’s capital)). This is a
disproportionately high debt burden. A large industrial organisation normally
will have a debt burden that is 1 to 4 times its equity. Banks and other financial
institutions normally ought to bear low business risks which can and on its own
have high debt incurrence but not 30 to 50 times. Today’s banks are directed or
managed by the so called Basel regulations, regulations that majority of
countries have agreed on when it is about need for equity – capital coverage. It is not possible to
scientifically determine what the correct dose is with equity but most likely,
the need for equity must increase from the present 4-5 percent to around 8-10
percent.
2.
Today’s capital
adequacy
rules (The Basel Regulations) is based on a risk weighted capital adequacy.
That is to say where different access to asset test different risk and where
the higher risk requires more equity . This risk weighted capital adequacy
implies that if an asset is determined to have a low risk then a bank has large
possessions and thus could indebt itself heavily, which is exactly what just
happened. The relative capital adequacy or cover must therefore be combined
with an absolute capital adequacy (cover), that is to say, a regulation that
says that a bank cannot have a debt burden that is greater for example 15 to 20
times above its equity independent of
how risk free the assets are judged to be. A regulation about absolute capital
adequacy should imply that a wrong assessment of risks (not least the liquidity
risk) of different assets ought not to impute overly great consequences as
presently.
3.
Capital adequacy rules
need to be anti cyclical. Today’s rules are pro cyclical. Not least the need
for scoring of the balance sheet to market value has led to pro cyclical
behaviour since the scoring model often leads to huge accounting gains and through
that account booking increase equity in times of recovery and reverses it in
times of depression which likewise leads to increased risk taking in upturn.
The market scoring effect must be corrected by requiring that equity increases
in times of upward growth value and contrary wise when the values fall heavily.
4.
One of the greatest
problems that the present crisis demonstrates is the liquidity crisis. One of
the banks socioeconomic functions is among other things to loan short term
money and later loan them out long, which creates an automatic inbuilt
liquidity risk for a bank. For many large financial institutions more than 50
percent of the financing that is needed must be bought on the market on a
daily, weekly or monthly basis. Because of this, many banks are sensitised to
interferences that cause them not to be able to shop for their financing. It is
exactly this that has happened in several cases and is one of the reasons that are
the basis for different central banks supporting banks with considerable
supplements of liquidity. The banks have inbuilt in their business models a
natural so called “maturity mismatch”, that is to say a difference in running
time between assets and debts, there the assets often have a longer running
than the debts or financings. This mismatch must be regulated and monitored by
the regulations authority. One ought to develop a system that connects a bank’s
needs of liquidity assets to how large this mismatch is. The greater the
mismatch the lower the need for liquidity assets.
I have not taken up the bonus question that is now
being intensively discussed. There is no doubt that the bonus culture needs to
be corrected but it is important that the regulations of banks and other
financial institutions begin at the right end by minimising risk taking.
Thereafter one can discuss how a reasonable bonus/variable reward ought to be.
To begin to regulate the compensation model before one has resolved the issue
being taken up in this article would be to begin at the wrong end.
There is all the reason to begin to think about
the fact that it is the most regulated parts (large banks in the USA, England,
Switzerland, Sweden and others) of the financial system that has had the
greatest problems in today’s crisis. In other words, it is not the amount of
regulations that is obviously the solution to avoid future crisis. That having
been said it is without doubt that the crisis has exposed a number of
shortcomings in today’s regulations. It is important that there are changes in
the regulation system that will actually correct the shortcomings in existence.
An effective supervision of the financial system
requires at its heart a more developed quantitative regulation of banks and
other financial institutions. The points raised above provide a basis for any
such regulation.
Gabriel Urwitz
Ordförande Segulah Advisor AB
Former Professor in Financial Economy.
Läs del
1:
"Sverige bör gå i spetsen för ett nytt finansiellt system"
debatt@dn.se
Del 2 - Gabriel Urwitz: ”Nödvändigt förändra
reglerna för bankerna”
Publicerat i
dag. 07:01
Foto: Mats Andersson
Här följer andra delen av Gabriel Urwitz text om behovet av ett nytt
finansiellt system efter den ekonomiska krisen.
Skriv ut Tipsa Textstorlek
Affärs- och finansman
Gabriel Urwitz, född 1949, är affärs- och finansman. Han doktorerade
vid Carnegie-Mellon University. Han blev känd när han tillsammans med Robert
Weil skapade Gotagruppen 1986–1990 genom en sammanslagning av ett större antal
provinsbanker med Götabanken. Han är styrelseordförande i riskkapitalbolaget
Segulah och adjungerad professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i
Stockholm.
Källa: Wikipedia
Läs mer:
Det finansiella systemet har flera viktiga uppgifter, framförallt att slussa
sparande till investeringar. Två andra uppgifter är att se till att
betalningssystemet fungerar i en decentraliserad marknadsekonomi. Det är en
komplex uppgift i en alltmer globaliserad ekonomi, där olika lokala finansiella
system knyts allt starkare ihop. Det finansiella systemets uppgift är att också
vara en marknad för risk. I en decentraliserad marknadsekonomi där miljontals
ekonomiska beslut fattas varje dag och där alla beslut måste tas under
osäkerhet uppstår många olika risker. Det finansiella systemet hjälper till att
hantera dessa risker. Vi vill att olika personer och företag skall ta risker.
Alla investeringsbeslut är ju förknippade med risk och investeringar krävs för
att utveckla ekonomin och åstadkomma tillväxt. Med andra ord är det av vikt för
en välfungerande ekonomi att det finansiella systemet på ett effektivt sätt kan
hantera uppkommande risker i samhällsekonomin såväl lokalt som globalt.
En av huvudorsakerna till den nuvarande finansiella krisen är ett för
stort risktagande framförallt genom för hög skuldsättning i stora delar av det
globala finansiella systemet. Varför har stora banker tagit dessa risker? Det
finns inget enkelt svar men låt mig gå igenom några av de åtgärder som jag
anser viktigast för att på ett bättre sätt framledes reglera bankers och andra
finansiella institutioners risktagande. Med en bättre kontroll på risktagandet
hade dagens kris inte blivit lika allvar.
Ett nytt regelsystem bör se ut så här:
1. Det måste
krävas mer eget kapital för att driva finansiell verksamhet. Många banker har
haft en balansomslutning som varit 30-50 gånger sitt egna kapital (det som i
banksammanhang kallas primärkapital (riktigt eget kapital)). Detta är en
orimligt hög skuldsättning. Ett större industriföretag har normalt en skuldsättning
som är 1-4 gånger sitt egna kapital. Banker och andra finansiella institutioner
som normalt skall ta låga affärsrisker kan i och för sig ha en hög
skuldsättning men inte 30-50 gånger. Dagens banker styrs av de så kallade
Baselreglerna, regler som de flesta länder har kommit överens om när det gäller
kravet på eget kapital – kapitaltäckning. Det går inte att vetenskapligt
bestämma vad som är rätt dos eget kapital men sannolikt måste kravet på eget
kapital höjas från dagens 4-5 procent till cirka 8-10 procent.
2. Dagens
kapitaltäckningsregler (Baselreglerna) är baserade på en riskvägd
kapitaltäckning, det vill säga där olika tillgångsslag tillmäts olika risk och
där högre risk kräver mer eget kapital. Denna riskvägda kapitaltäckning innebär
att om en tillgång bedöms ha låg risk så kan en bank ha stora innehav och då
också skuldsätta sig kraftigt, vilket är just vad som hänt. Den relativa
kapitaltäckningen måste därför kombineras med en absolut kapitaltäckning, det
vill säga en regel som säger att en bank inte kan ha en skuldsättning som är
större än till exempel 15-20 gånger det egna kapitalet oberoende av hur
riskfria tillgångarna bedöms vara. En regel om absolut kapitaltäckning skulle
innebära att en felbedömning av risken (inte minst likviditetsrisken) av olika
tillgångar inte skulle kunna få så pass stora konsekvenser som idag.
3.
Kapitaltäckningsreglerna behöver bli anticykliska. Dagens regler är
procykliska. Inte minst kravet på värderingen av balansräkningen till
marknadsvärden har lett till procykliskt beteende eftersom den
värderingsmodellen ofta leder till stora bokföringsmässiga vinster och
därigenom bokföringsmässigt ökar eget kapital i uppgångsperioder och det
omvända i nedgångsperioder vilket i sig sannolikt leder till ökat risktagande i
uppgång. Marknadsvärderingens effekter måste korrigeras genom att kravet på
eget kapital ökar i perioder med uppåtgående värden och tvärtom när värdena
kraftigt har sjunker.
4. Ett av de
stora problem som dagens kris påvisat är likviditetsrisken. En av bankers samhällsekonomiska
funktion är bland annat att låna upp korta pengar och sedan låna ut dem långt,
vilket skapar en automatisk inbyggd likviditetsrisk för en bank. För många
stora finansiella institutioner måste mer än 50 procent av den finansiering som
behövs köpas upp på marknaden på daglig, veckolig eller månatlig basis. På
grund av detta blir banker mycket känsliga för störningar som leder till att de
inte kan handla upp sin finansiering. Det är just detta som hänt i flera fall
och är en av anledningarna till att olika centralbanker stöttat banker med
avsevärda tillskott av likviditet. Banker har inbyggt i sin affärsmodell en
naturlig så kallade ”maturity mismatch”, det vill säga en skillnad i löptid
mellan tillgångar och skulder, där tillgångarna ofta har en längre löptid än
skulderna/finansieringen. Denna mismatch måste bevakas av reglerande
myndigheter. Man bör utveckla ett system som kopplar en banks behov av likvida
tillgångar till hur stor denna mismatch är. Ju större mismatch desto större
krav på likvida tillgångar.
Jag har inte
tagit upp bonusfrågan, som diskuteras intensivt. Det är ingen tvekan om att
bonuskulturen behöver korrigeras men det är viktigt att regleringen av banker
och andra finansiella institutioner börjar i rätt ända genom att se till att
minska risktagandet. Därefter kan man diskutera hur en rimlig bonus/rörlig
ersättning bör se ut. Att börja reglera ersättningsmodellen innan man löst de
frågor jag tagit upp ovan blir att börja i fel ända.
Det finns all anledning att fundera över att det är den
mest reglerade delen (stora banker i USA, England, Schweiz, Sverige med flera)
av det finansiella systemet som har haft de största problemen i dagens kris.
Med andra ord så är inte fler regleringar den självklara lösningen för att
undvika framtida kriser. Detta sagt så är det utan tvekan så att krisen har
blottat ett antal brister i dagens regleringar. Det är viktigt att det blir
förändringar av regelsystemet som verkligen rättar till de brister som funnits.
En effektiv tillsyn av det finansiella systemet kräver
som grundbult en mer utvecklad kvantitativ reglering av banker och andra
finansiella institutioner. Punkterna ovan utgör basen för en sådan reglering.
Gabriel Urwitz
Ordförande Segulah Advisor AB
Tidigare professor i finansiell ekonomi
Läs del
1:
"Sverige bör gå i spetsen för ett nytt finansiellt system"
debatt@dn.se
